Äntligen kan man dricka morgonkaffet ute på altanen – utan att förfrysa tårna. Nu känns det plötsligt som att livet börjar ta form igen.

Jag har fått en ny granne. En tjej i min ålder. Där min altan slutar, börjar hennes köksfönster, och hon är förkyld kan jag berätta. Hon snyter sig som en hel karl.

Hipp som jag är, trots min aktade ålder, så läser jag lokaltidningen (ÖA) på nätet. Idag kan man läsa att en spark har blivit stulen i Domsjö. Någon har uppenbart missat högtrycket som kommit in över Norrland och gjort sommar! ÖA har dock varit tydliga i sin rubriksättning "Sparkstöld utan sparkföre", ifall någon fler missat årstidsväxlingen kan man tänka.

Vidare kan man läsa att det har varit matbråk på Max. Onekligen en spännande värld här uppe i norr.

Nehej, nu har kaffet gjort verkan så det är dags för en tur in på toa. Min mage är ett unikum av god vidgör och punktlighet. Vissa dagar är den nästan för bra, jag blir skitnödig redan när jag öppnar locket till kaffeburken...